Vad händer med samspelet och kommunikationen när vi samarbetar på digitala plattformar?
När undervisning och samarbete sker på digitala plattformar förändras både kommunikationen och relationerna mellan deltagarna. Forskaren undersökte hur etiska relationer formas i asynkront samarbete i digitala lärmiljöer.
Introduktion
Har du någon gång samarbetat online med klasskompisar? Hur kändes samarbetet och hur fungerade det? Jag har undersökt den här typen av asynkront samarbete, det vill säga samarbete som sker digitalt och utan att människor träffas fysiskt. I min forskning föreslår jag att vi kan se på samarbetet på ett nytt sätt när vi tar hänsyn till de digitala miljöerna, där samarbetet sker. Trots att jag till en början var intresserad av det digitala samarbetet blev jag uppmärksam på etiska frågor i det datamaterial jag samlade in.
I artikeln använder jag posthumanistisk bildning1, som i stora drag betyder att inte enbart människor är viktiga att studera vid kunskap, lärande och etik — utan teknik, känslor och platser kan ha stor betydelse. Posthumanismen fokuserar på vad som sker i olika situationer där olika aktörer ingår. Posthumanism betyder att man inte ser världen som uppdelad i åtskilda kategorier, såsom människa eller maskin, kropp eller känslor, utan att dessa uppfattas som förbundna med varandra och de påverkar och påverkas av varandra.
När undervisning och samarbete sker digitalt behöver vi alltså ur ett posthumanistiskt perspektiv beakta hur dessa digitala platser påverkar samarbetet och de etiska relationerna som samtidigt skapas.
Hur gjordes forskingen?
Det jag undersökte närmare var vilka etiska relationer som skapas eller omskapas i intra-aktionerna mellan kursdeltagarna och den virtuella lärmiljön, itslearning, som användes av yrkeshögskolan som undervisningsplattform. Intra-aktioner betyder att både de digitala miljöer som användes (till exempel Itslearning och WhatsApp) och kursdeltagarnas meddelanden till varandra påverkade de etiska relationerna. Jag samlade in material från en distanskurs som pågick under fem veckor sommaren 2018. Kursen handlade om gruppledarskap i företag och organisationer och gick helt på distans, vilket innebar att deltagarna och läraren aldrig träffades fysiskt.
Kursen byggde på individuella uppgifter som deltagarna gjorde enskilt och på gruppuppgifter som de genomförde i mindre grupper om ungefär 8 personer. Tillsammans med kursens lärare planerade vi tre enkäter som kursdeltagarna svarade på i början, i mitten av kursen och i slutet när kursen avslutats, för att fånga hur samarbetet utvecklades och förändrades under kursens gång. Totalt besvarade 62 kursdeltagare alla tre enkäter. De beskrev samarbetet i mindre grupper samt möjligheter och utmaningar med samarbetet som skedde i undervisningsplattformen (itslearning) eller på sociala medier (Messenger, WhatsApp). Samarbetet var speciellt eftersom deltagarna endast kommunicerade och samarbetade digitalt utan några fysiska möten.
Innan vi samlade in materialet skrev vi ett avtal med yrkeshögskolan som godkände studien. Deltagarna valde själva om de ville besvara våra frågor, vilket är en del av de så kallade forskningsetiska principerna i Finland och EU, där människor alltid ska informeras om vad forskningen handlar om och själva välja om de vill delta. Forskning får aldrig skada deltagarna, därför har alla enkätsvar anonymiserats, alltså all information som kan avslöja deltagarna togs bort. Jag har analyserat enkäterna med hjälp av den kvalitativa metoden att tänka med teorier (eng. thinking with theory).2 I mitt arbete innebar detta att läsa posthumanistisk bildningsteori och enkäterna parallellt och genom varandra. Deltagarna beskrev ofta både fördelar och nackdelar med de digitala platser där de kommunicerade, och platserna verkade ha betydelse för hurudan kommunikation som utvecklades mellan gruppmedlemmarna, vilket gjorde att jag fokuserade på de digitala platserna och etiska frågor. Jag undersökte vilken skillnad mänskliga och digitala aktörer gjorde i olika situationer för de etiska relationerna. Jag fokuserade på situationer som påverkade de etiska relationer positivt och negativt.
Vad fann studien?
De digitala miljöerna, itslearning och sociala medier, blev aktörer i de etiska relationerna eftersom de gav en överblick över kommunikationen i diskussionstrådar, men visade också vilka gruppmedlemmar som var inaktiva eller vilka kommentarer som saknades. När kommunikationen blev synlig i de digitala miljöerna blev gruppmedlemmarna ofta mer benägna att fortsätta kommunicera och samarbeta. Vissa deltagare skrev att de upplevde negativa känslor när gruppmedlemmar inte svarade på deras kommentarer i itslearning. Inom vissa grupper flyttades kommunikationen till sociala medier som WhatsApp eftersom det var snabbare och enklare att skriva till varandra där, bland annat tack vare möjligheten att använda emojis som gjorde samtalen roligare och smidigare. Etiska relationer skapades och omformades genom respektfull, dynamisk kommunikation i olika riktningar mellan de mänskliga, känslomässiga och materiella agenterna. Intressant nog skapades etiska relationer också mellan inläggen, alltså medan deltagarna tålmodigt väntade in varandras inlägg.
Genom studien väcks nya frågor om den data som deltagarna potentiellt skapar genom kommunikationen i chattar och på digitala plattformar. Allt som skrivs i chattar och forum kan bli kvar. Detta data kan sparas, kontrolleras och till och med användas av företagen som äger plattformarna. Vid digital undervisning blir det särskilt viktigt att reflektera över hur material som studerande skapar och delar hanteras, samt vilka konsekvenser det får för dem. Andra frågor rör gruppmedlemmars frånvaro eller inaktivitet vid samarbete, möjligheter att plagiera inlägg i öppna diskussionsforum och hur detta behöver beaktas i framtida kurser. Det är alltså viktigt att förstå att de digitala platser där människor samarbetar kan påverka hur samarbetet utvecklas och vilka handlingar och känslor gruppmedlemmarna uttrycker gentemot varandra.
Till slut
Studien visar att när människor arbetar tillsammans i digitala miljöer, såsom sociala medier, skapas relationer på många olika sätt. Det handlar inte bara om vad vi skriver, utan också om känslor, hur vi kommunicerar och hur själva plattformen påverkar oss. Det är inte självklart att relationerna i digital undervisning blir etiska eller respektfulla. Det krävs att kommunikationen sker aktivt och respektfullt — att vi inte bara skriver korta svar, utan faktiskt lyssnar, väntar och engagerar oss i vad andra säger. Sådana relationer kan byggas upp inte bara mellan elever, utan även mellan inlägg i chattar eller diskussionsforum. Till exempel kan elever vänta på varandras bidrag, läsa noggrant och reflektera innan de svarar — detta kan skapa något tänkvärt och etiskt, men det kräver också att varje gruppmedlem väntar på varandras svar och svarar på kommentarer eller frågor. Vid samarbeten kan det bli frustrerande att vänta på varandra, speciellt om gruppen snabbt vill fatta beslut eller komma vidare med uppgifter. Etiska relationer blir därför något som ständigt formas av den digitala miljön, gruppmedlemmarna och situationen, eftersom dessa tillsammans ger upphov till känslor av glädje, frustration och annat som påverkar samarbetet.
Slutsatsen i studien är att samarbete online kan skapa nya typer av relationer, där både människor, känslor, kommunikation och teknik spelar en viktig roll. Det gör att vi kan se virtuellt eller digitalt lärande och utbildning på nya och spännande sätt.