Vad menas med referentgranskning?

Alla artiklar i den här tidningen grundar sig på referentgranskade artiklar, som har bearbetats till en kompaktare form för Mene ja tiedä-tidningen. Ibland talas det också om peer review. Men vad betyder detta egentligen?

Publicering av forskningsresultat är en central del av den vetenskapliga processen. Forskare forskar själva eller i grupp, i laboratorier, skogar, arkiv eller vid sina datorer, men när forskningen är klar är det viktigt att sprida forskningsresultaten inom vetenskapsgemenskapen. Detta gör vi genom att publicera doktorsavhandlingar, artiklar och vetenskapsböcker. I dessa vetenskapliga artiklar introduceras läsaren till forskningsämnet, med hänvisningar till tidigare forskning och information om forskningens metoder och resultat. Denna struktur har vi hållit kvar i Mene ja tiedä-artiklarna.

På något sätt måste vi ändå kunna garantera att forskarna inte hittar på sina forskningsresultat eller stjäl dem från någon annan. Vi vill också försäkra oss om att forskningen görs med pålitliga metoder och att forskningens utgångspunkt över huvud taget är vettig och intressant. Chefredaktörer för vetenskapspublikationer kan inte veta allt om alla ämnen. Därför har referentgranskningen utvecklats som en sorts kvalitetsgaranti för vetenskapliga publikationer.

Så här fungerar det: När ett artikelförslag kommer till redaktionen av en vetenskaplig tidskrift, kollar redaktionen först om den föreslagna artikeln är lämplig för tidningen. Om den är det, söker tidningens chefredaktör eller redaktionsnämnd vanligtvis två forskare som man vet eller tror känna till forskningsområdet och -ämnet tillräckligt bra för att kunna utvärdera artikelns kvalitet. Tidningens representant frågar sedan forskarna om de är tillgängliga för uppdraget som referentgranskare. Evalueringsprocessen är oftast anonym: när lämpliga granskare har hittats, stryker man forskarens namn och till exempel hänvisningar till forskarens egna tidigare publikationer, så att granskarna inte kan identifiera forskaren. På detta sätt försäkrar man att granskningen är så opartisk som möjligt. Artikelförfattarna får inte heller veta vem som har granskat deras artikel. Det vanligaste språket för vetenskapliga publikationer är engelska, så i många fall kan granskarna komma från olika delar av världen.

Precis som namnet peer review antyder, handlar det om att forskare granskar varandras forskningsprodukter. Granskarna kommenterar artikeln och ger ofta korrigeringsförslag. Artikeln kan godkännas som den är — vilket är mycket ovanligt — godkännas med föreslagna ändringar eller förkastas. Om granskarna föreslår ändringar, måste skribenten eller skribenterna skicka artikeln på en ny granskningsrunda efter att korrigeringarna har gjorts. Vissa publikationer har lägre tröskel för publicering än andra, så man kan erbjuda artikeln till en annan publikation om den inte godkänns hos den första. Publikationsprocessen kan ta flera månader eller till och med år.

Betydelsen av referentgranskade artiklar varierar mellan olika vetenskapsområden. Referentgranskning är inte heller en bombsäker garanti för hög kvalitet. Det finns högklassiga vetenskapliga publikationer som inte är referentgranskade, samtidigt som det finns referentgranskade artiklar som har brister eller fel. Med hjälp av referentgranskningen strävar vetenskapsgemenskapen ändå efter att minimera deras antal.