Varför red Jesus in i Jerusalem på en åsna?
I Nya testamentet rider Jesus in i Jerusalem på en åsna under judarnas påskhögtid, ackompanjerad av Hosianna-rop. Forskaren undersökte vad åsnan symboliserade i detta sammanhang och om detta bör tolkas som en politisk eller profetisk handling, det vill säga en handling som förmedlar Guds ord.
Introduktion
Jesu intåg i Jerusalem är en av de mest välkända scenerna i Nya testamentet. Alla fyra evangelierna berättar hur Jesus, strax före påskhögtiden, kommer ridande in i den heliga staden på en åsna medan folkmassan ropar: Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Påsken (hebreiska Pesach eller Pesah) är judarnas viktigaste högtid och påminner om hur Israels folk befriades från slaveriet i Egypten.
Många har tolkat Jesu ridtur som en politisk handling – till och med som en revolutionär gest. Enligt min uppfattning var det en profetisk handling genom vilken Jesus förkunnade Guds rikes ankomst. Han använde inte de vanliga symbolerna för makt och kunglighet, såsom diademkronan eller den purpurfärgade manteln, utan red ödmjukt på ett djur som i vardagen tjänade som ett vanligt arbetsdjur. Samtidigt väckte Jesu ridtur på en åsna nerför Olivberget sannolikt associationer hos många fromma judar. Den förde tankarna till profetian i Sakarjas bok om kungen som kommer till Sion som fridens kung (Sak. 9:9). I Gamla testamentet är åsnan en symbol för både kunglighet och fred.
I min forskning har jag undersökt denna händelse mot bakgrund avjudendomen underden andra tempelperioden. Hur passar den in i sin tids sammanhang – i 30-talets Jerusalem och i anslutning till påskhögtiden? Varför valde Jesus just en åsna som riddjur, och vilken betydelse fick handlingen för samtiden?
Hur gjordes forskningen?
Min forskning bygger på en historisk-kritisk analys av evangelietexterna (Mark 11:1–11; Joh 12:12–19) och deras jämförelse med judiska och romerska källor frånden andra tempelperioden. Med historisk-kritisk analys avses en metod där evangelietexten granskas med historiska och kritiska verktyg – på samma sätt som andra antika texter studeras. Viktiga jämförelsepunkter utgörs av Josefus’ skrifter, Makkabéerböckerna och rabbiniska texter som beskriver härskares högtidliga intåg. Jag granskade också den hellenistiska världens parousia-tradition, där en härskares ankomst var en ceremoni präglad av makt och ära, samt judiska texter där åsnan fungerar som en symbol för både ödmjukhet och kunglighet (Sak. 9; 1 Kung. 1).
I Nya testamentet används begreppet parousia när man talar om Kristi återkomst i makt och härlighet vid tidens slut (1 Tess 4:16–17; Mark 13:26–27). Ordet har flera betydelser och kan också syfta på ”närvaro”. Att Jesus red in i Jerusalem på en åsna stöds historiskt av att berättelsen förekommer i flera oberoende källor, särskilt i Markusevangeliet och Johannesevangeliet.1 De flesta forskare betraktar därför händelsen som genuin. Samtidigt tvingades de tidiga kristna att ta ställning till de politiska tolkningar som handlingen kunde väcka: Jesu intåg i Jerusalem kunde uppfattas som en världslig och politiskt känslig gest. Försökte Jesus därmed påbörja ett uppror mot Rom och den judiska aristokratin? Ville han bli Jerusalems kung?
Vad fann forskningen?
Min forskning visar att Jesu intåg i Jerusalem var en medveten och symboliskt laddad profetisk handling. Han anlände till staden samtidigt som den romerske ståthållaren Pilatus tågade in från väster med ett följe på omkring tusen soldater för att demonstrera Romarrikets makt. Jesus kom däremot från öster, från Olivberget, mitt bland påskens pilgrimer – utan vapen eller maktsymboler, men som en representant för Guds rike. Jesus kallade inte människorna att följa med honom till Jerusalem och organiserade inte något tåg; han gick tillsammans med de övriga pilgrimerna. Påskhögtiden och dess liturgi skapade den ”scen” på vilken han trädde fram. Pilgrimerna sjöng det Stora Hallel (Ps 113–118), och just i denna liturgi ingick Hosianna-ropet. Jesus red in i Jerusalem på en åsna medan dessa Hosianna-rop ekade – ett rop som i det ögonblicket, på ett sätt, riktades till honom själv: Herre, hjälp! Jesu intåg ägde alltså rum mitt under en religiös högtid; påskfirandet blev scenen där Jesus trädde in i en messiansk roll.
Många fromma och nationalistiskt sinnade judar torde ha uppfattat att Jesus genom sin ridtur antog en storslagen roll. Samtidigt är det osannolikt att de romerska soldater som övervakade ordningen skulle ha förknippat en åsneryttare med något revolutionärt hot. Jesus bar inte heller några romerska kungliga symboler, såsom diadem eller purpurmantel.2 Romarna förknippade inte åsnan med kunglighet. Många judiska pilgrimer däremot kom sannolikt ihåg profetian i Sakarjas bok om kungen som kommer till Jerusalem ödmjukt ridande på en åsna (Sak 9). Jesus förmedlade ofta sitt budskap genom handlingar, inte enbart med ord. Åsneritten var just en sådan profetisk handling – en handling som väckte frågor om vad Jesus egentligen syftade till.
Jesu ridtur på en åsna, ackompanjerad av Hosianna-rop och uppenbarligen ett slags messiansk hänförelse, upplevdes så starkt att han senare, under rättegången, anklagades för att vara ”judarnas kung”. Samma titel skrevs på korset där han korsfästes. Detta visar tydligt att Jesus förknippades med messianska och kungliga förhoppningar. Ur den tidens judiska perspektiv stöder hans intåg på en åsna dessa anklagelser och hjälper oss att förstå dem.3
Till slut
Jesus förkunnade inte bara med ord utan också genom profetiska handlingar. Han samlade tolv lärjungar omkring sig – något som väckte förhoppningar om att Israels tolv stammar skulle återförenas. Han delade måltid med syndare och publikaner, det vill säga de judar som tog upp skatt åt Romarriket. Eftersom publikanerna samlade in skatt från judarna till den romerska makten föraktades de ofta av sitt eget folk. Jesu handling – att äta tillsammans även med publikaner – talade starkare än tusen ord och visade att Guds rike var öppet för alla. Ofta talade hans handlingar kraftfullare än hans predikningar. Jesu ridtur på en åsna väckte messiansk hänförelse, men den utlöste samtidigt ödesdigra anklagelser mot honom. Åsneryttaren dömdes till sist som ”judarnas kung.”
Jesu-forskningen har gjort stora framsteg under de senaste tvåhundra åren. Sedan 1980-talet har forskningen allt mer strävat efter att förstå Jesus i hans egen historiska kontext.4 Han levde i 30-talets Galileen. Min forskning om Jesu intåg i Jerusalem på en åsna passar väl in i denna moderna Jesusforskning, där Jesus studeras som en jude i sin egen tid. Hans gärningar förstås i ljuset av de messianska förväntningar och förhoppningar som fanns inom den samtida judendomen.