Varför har vissa vetenskapliga artiklar många författare och andra bara en?

När man bläddrar i vetenskapliga artiklar kan man lägga märke till hur många författare varje artikel har. Ibland finns det bara en, medan andra artiklar har långa listor med namn. Forskare som har skrivit en bok om medförfattarskap förklarar varför det är så.

Forskare gör ständigt nya upptäckter inom olika vetenskapsområden. I naturvetenskaperna upptäcker man nya fenomen i naturen, inom historieforskningen får vi nya perspektiv på det förflutna, och inom samhällsvetenskaperna undersöks den ständiga samhällsförändringen.

Ny kunskap förblir dock meningslös om den inte kommuniceras vidare. Vetenskapens framsteg bygger på interaktion mellan forskare. Forskare möts bland annat vid vetenskapliga konferenser, men dessa erbjuder endast begränsade möjligheter till interaktion och därför behövs effektivare kanaler för kunskapsspridning. Vetenskaplig publicering är ett centralt sätt att sprida kunskap, både inom den akademiska världen och till samhället i stort.

Medförfattarskapets roll i den akademiska världen

För några decennier sedan publicerades vetenskap främst i böcker. Idag är den vetenskapliga artikeln den viktigaste texttypen inom akademisk publicering. Allt oftare har artiklar flera författare, och denna utveckling gäller alla discipliner. Tidigare var publikationer med flera författare vanligare inom naturvetenskaperna än inom humaniora, men forskning visar att denna uppdelning håller på att förändras.

Det växande antalet publikationer med flera författare beror bland annat på den ökade konkurrensen inom akademiska världen. För att kunna bedriva forskning krävs finansiering. Finansiering söks bland annat från Undervisnings- och kulturministeriet samt olika stiftelser. Trenden har redan en längre tid varit att finansiärerna föredrar stora forskningsprojekt där flera forskare ingår. Dessa projekt är ofta tvärvetenskapliga, vilket gör medförfattarskapet naturligt, till och med nödvändigt, eftersom ingen enskild forskare behärskar all den kunskap som krävs. Medförfattarskapets framträdande roll speglar därför finansiärernas önskemål och de allt mer omfattande forskningsprojekten.

Konkurrensen inom akademiska världen påverkar också den enskilda forskaren. Under de senaste åren har universitetens finansiering skurits ned, vilket kan göra det svårt för en forskare att få en fast anställning inom högskolesektorn. Genom publikationer med flera författare kan forskaren öka antalet publikationer, och längden på publikationslistan är ett betydande kriterium vid akademiska rekryteringar.

Artiklar med en författare

Inom humanistiska ämnen skriver forskare fortfarande ofta på egen hand. En forskare kan till exempel själv ha samlat in sitt material inom historia eller språkvetenskap, behärskar den metod som används, har analyserat sitt material och vill själv presentera sina forskningsresultat. Inom humanistiska ämnen kan det också vara viktigt att visa sin självständighet. När en artikel har endast en författare, är det tydligt vem som gjort arbetet.

Forskare som är vana vid medförfattarskap kan ibland fråga sig om en text är trovärdig om den endast har en författare. Det är dock viktigt att komma ihåg att även ensamförfattade artiklar genomgår en referentgranskning, där minst två andra forskare ger respons, vilket i praktiken alltid leder till ändringar. I det avseendet är inte heller ensamförfattade artiklar resultatet av endast en författares insats. Ofta tackar författaren personer som bidragit till arbetet men vars insats inte räcker för att motivera författarskap. Vad som räknas som en tillräcklig insats för att bli medförfattare varierar mellan discipliner: inom vissa områden kan kommentarer räcka, medan man inom andra måste ha skrivit en del av texten själv.

Att välja medförfattarskap

Om en artikel i princip kan skrivas ensam eller tillsammans med en eller flera forskare, blir valet forskarens eget. Medförfattarskap kan väcka oro: skiljer sig arbetsmetoderna åt, måste man kompromissa om texten och i vilken ordning ska författarnas namn stå på artikeln? Vad är bra att komma överens om i förväg? Samtidigt kan medförfattarskap vara mycket givande när olika perspektiv möts och författarna lär sig av varandra. Många upplever också att skrivandet känns lättare och roligare när det görs tillsammans med andra. Så uttryckte sig en person som svarade på vår enkät i samband med boken Yhteiskirjoittaminen – Vuorovedoin kirkkaaseen tekstiin: ” På egen hand går jag vilse i helheten, tillsammans är det också roligare.

Kirjoittajista

Camilla Lindholm är professor i nordiska språk, särskilt svenska, vid Helsingfors universitet. Hennes forskning har fokuserat på interaktion, språklig tillgänglighet och lättläst språk. Hon har också bedrivit forskning om metaforer, betydelser och känslor kopplade till medförfattarskap.

Johanna Isosävi är biträdande professor i franska språket vid Helsingfors universitet samt expert på skrivande och förespråkare för medförfattarskap.

Lindholm och Isosävi har tillsammans skrivit böckerna Väitöksen jälkeen: opas akateemiselle uralle (2021), Yhteisöllisen kirjoittamisen opas (2023) ja Yhteiskirjoittaminen – Vuorovedoin kirkkaaseen tekstiin (2025).

Kysymyksiä pohdittavaksi

  1. Vad tycker du är det bästa med att skriva tillsammans med andra? Vad är det svåraste?
  2. Vilka för- och nackdelar ser du med att skriva ensam?