Vad är öppen vetenskap?
Förenklat innebär öppenhet inom vetenskapen att forskning och dess resultat är offentliga och tillgängliga för alla. Digitaliseringen har förbättrat möjligheterna till öppenhet, och ämnet har blivit en central del av dagens vetenskapspolitik
En vän till mig, som står helt utanför forskarvärlden och aldrig tidigare hört talas om öppen vetenskap, försökte oförberett och spontant formulera vad begreppet innebär. Hen föreställde sig att öppen vetenskap betyder att ”allt duger”. Med andra ord: att vetenskaplig öppenhet skulle innebära total frihet från att kritiskt granska metoder och resultat, så att vilken strunt som helst kunde räknas som vetenskap.
Vännen var förstås helt ute och cyklade.
I själva verket betyder öppen vetenskap (open science) en form av öppenhet inom forskningsverksamheten som möjliggör samarbete och gör vetenskapen offentlig, det vill säga fritt tillgänglig för alla. I praktiken innebär det att resultat från forskning och undervisning – till exempel forskningsdata, publikationer och undervisningsmaterial – är öppet tillgängliga för andra forskare, lärare eller vem som helst som är intresserad, så att de kan användas och vidareutvecklas.
Detta är den grundläggande definitionen av öppen vetenskap, och till den knyts olika perspektiv. Här går jag igenom några viktiga och aktuella synsätt.
Öppen vetenskap är bara vetenskap. Eller som den numera bortgångne brittiske paleontologen Jon Tennant uttryckte det i en poddintervju: ”Öppen vetenskap är bara vetenskap gjord på rätt sätt.” Öppenhet är ingen ny genombrytande idé inom forskningen, utan en av dess grundprinciper. Vetenskap kan inte existera utan öppenhet, eftersom forskarsamhället måste kunna granska hur forskningsresultaten baseras på materialet. För att kunna bedöma forskning krävs alltså att forskningsresultaten, det bakomliggande materialet och forskningsmetoderna på något sätt finns tillgängliga för forskarsamhället. I detta avseende stärker öppen vetenskap transparensen i forskningsprocessen.
Öppen vetenskap är ett paraplybegrepp för många former av öppenhet. När man talar om öppen vetenskap syftar man ofta på öppet publicerande av forskningsresultat (open access) och öppenhet kring forskningsdata (open data), med starkt fokus på själva forskningen. Men begreppet är brett, och principen om öppenhet kan tillämpas även på andra delar av akademisk verksamhet och samhällssamverkan. Under senare år har exempelvis öppen utbildning (open education) lyfts fram, vilket främst innebär att olika slags lärresurser, såsom läroböcker, ska vara fritt tillgängliga. Forskningsprocessen omfattar förutom publikationer och forskningsdata också andra former av öppenhet, som öppna metoder (open methodology), öppen källkod1 (open source) och öppen granskning (open peer review). När personer utanför forskarsamhället, alltså vanliga medborgare, deltar i forskningsprocessen kallas det medborgarforskning (citizen science), vilket också räknas till den breda helheten öppen vetenskap.
Öppen vetenskap är ett mål att sträva mot. Eftersom öppen vetenskap i grunden är bara vetenskap, skulle man egentligen inte behöva tala om ”öppen vetenskap”. Begreppet tas ändå upp och främjas aktivt, eftersom vetenskapen i dag inte är så öppen som den skulle kunna vara. Sedan 1990-talet har internetutvecklingen gjort det möjligt att publicera forskningsresultat öppet, och forskarsamhället skulle i princip kunna sköta publiceringen själva. Ändå publiceras fortfarande majoriteten av världens vetenskapliga artiklar bakom betalväggar, eller så krävs stora summor till internationella kommersiella förlag för att göra dem tillgängliga. Generellt kan man säga att digitaliseringen har ökat möjligheterna till öppenhet inom vetenskapen. Öppenhet ses, utöver att främja vetenskapens utveckling, också som en samhällsnytta. Den ökar den vetenskapliga interaktionen och skapar förutsättningar för både kunskapsanvändning och produktion av ny kunskap. Detta perspektiv är särskilt viktigt eftersom vetenskap till stor del är skattefinansierad, och det är rimligt att kräva att verksamheten bedrivs så ändamålsenligt och effektivt som möjligt.
Öppen vetenskap består av handlingar, arbetssätt och vetenskapspolitik. Digitaliseringen har ökat möjligheterna till öppenhet, men samtidigt också skapat nya krav på hur forskning bedrivs. Ett tydligt exempel är öppenheten kring forskningsdata: för att data ska kunna användas av andra forskare måste de finnas i ett format och på en plats där de går att använda. Detta kräver färdigheter i datahantering, verktyg och lagringslösningar – det kräver utbildning och en infrastruktur som underlättar delning. Öppen vetenskap bör också förstås som en kulturell process: den omfattar forskarsamhällets sätt att arbeta och kräver ibland att invanda rutiner förändras. En sådan förändringsprocess behöver ledning. Under 2010- och 2020-talen har öppen vetenskap därför blivit ett centralt tema inom vetenskapspolitiken. Europeiska unionen har lyft fram vetenskaplig öppenhet på sin agenda, och frågan har genom EU också fått genomslag i den nationella vetenskapspolitiken. Finland hör till ett av världens ledande länder inom öppen vetenskap, och arbetet främjas inte bara inom högskolorna utan även genom det nationella samarbetet Öppen vetenskap och forskning (AVOTT, det nationella programmet för öppen vetenskap i Finland).
- Källkod är en beskrivning av hur ett program fungerar, skriven i ett programmeringsspråk. Inom forskningen används program till exempel för beräkningar, dataanalys eller olika typer av simuleringar. Öppen källkod kan läsas och ändras av vem som helst. ↩︎