Vad är forskningsetik?
Forskningsetik vägleder forskare att agera ansvarsfullt med respekt för forskningsobjektet, lagstiftningen samt andra forskare. Det finns dock ämnesspecifika skillnader inom etiken, och ibland kan det vara nödvändigt att avvika från riktlinjerna.
Forskningsetik handlar om de principer och riktlinjer som säkerställer att forskning bedrivs på ett ansvarsfullt och etiskt hållbart sätt. Utgångspunkten är att forskningen ska genomföras ärligt, noggrant och med respekt för både kollegor och de som studeras.
I Finland har forskare gemensamt kommit överens om vilka principer som ska styra forskningen, och dessa riktlinjer övervakas av Forskningsetiska delegationen (TENK).
Vetenskapen korrigerar sig själv, fusk förvränger kunskap
Vetenskapen är ett självkorrigerande system. Det betyder att ny kunskap bygger på tidigare forskning. Det är viktigt att rapporterade resultat bygger på verkliga observationer som framkommit i forskningen, och att andras arbete refereras korrekt, så att de får erkännande för sitt arbete.
Oärlig forskningsverksamhet kallas fusk. Exempel på fusk är uppdiktande av resultat, överdrifter eller plagiering, det vill säga att presentera andras arbete eller forskningsidéer som sina egna.
Fusk förvränger den forskningsbaserade kunskapen och vilseleder både forskarsamhället, beslutsfattare och allmänheten. I värsta fall kan fusk ogiltigförklara hela forskningen. Forskning som bedrivs med oetiska metoder kan även innebära allvarliga risker, till exempel om läkemedel, livsmedel eller andra produkter utvecklas utifrån falska resultat.
Ämnesspecifik etik visar hur forskningsobjekt ska behandlas
Principerna om ärlighet, noggrannhet och respekt för andra är gemensamma för alla vetenskapsområden. Hur forskning bedrivs varierar dock mellan olika ämnesområden. Forskare inom medicin, historiker eller djurforskare ställs inför helt olika situationer i sitt arbete. Därför finns det inom olika ämnesområden särskilda riktlinjer och rekommendationer som förtydligar de allmänna etiska principerna och tar hänsyn till forskningsobjektens specifika egenskaper. Denna ämnesspecifika etik handlar om hur forskare på ett etiskt korrekt sätt behandlar människor, djur, natur och det omgivande samhället som ingår i forskningen.
Etisk forskning respekterar människovärdet och självbestämmandet hos de personer som deltar i studien. Även den biologiska mångfalden samt materiellt och immateriellt kulturarv, till exempel arkivmaterial eller äldre föremål, ska hanteras varsamt, och forskningsdeltagarnas kultur och traditioner ska respekteras. Deltagande i forskning ska vara frivilligt, och personen ska kunna avbryta sitt deltagande när som helst utan rädsla för negativa konsekvenser. Om forskningen kan medföra risk för skada måste de förväntade nyttorna vara större än de möjliga skadorna.
Lagstiftningen styr också forskningen
Parallellt med etiska riktlinjer och rekommendationer styr lagstiftning delvis hur forskning får bedrivas. Exempelvis reglerar lagen om medicinsk forskning medicinska studier på människor, och EU:s allmänna dataskyddsförordning (GDPR) samt dataskyddslagen fastställer villkoren för behandling av personuppgifter i forskning.
Lagstiftningen ställer endast minimikrav för att skydda deltagarna och säkerställer att forskningen inte bryter mot lagen. Forskningsetiska principer definierar vad som anses vara god och etisk forskning.
Ibland är det nödvändigt att avvika från någon etisk princip i forskningen. Då ska forskningen förhandsgranskas av ämnesområdets etiska kommitté. Kommittén bedömer hur forskaren har beaktat möjliga risker och deras sannolikhet samt vilka planer som gjorts för att undvika skador.
Kunskap om forskningsetik är en del av forskarens yrkesskicklighet
Kunskap om forskningsetiska riktlinjer, rekommendationer och lagstiftning är en del av en forskares yrkesskicklighet. I det dagliga forskningsarbetet kan dock situationer uppstå som inte nämns i riktlinjerna. Det finns inte alltid ett enda korrekt svar på etiska frågor. En välplanerad forskning gör det möjligt att hantera även oväntade situationer.
Forskningsetik utvecklas över tid. Det som tidigare ansågs acceptabelt kan idag betraktas som oetiskt. Idag är det till exempel självklart att ingen får studeras utan frivilligt samtycke och utan att ha fått information om forskningens syfte. Så har det inte alltid varit, och människor har tidigare undersökts utan sitt samtycke eller på sätt som orsakat allvarlig skada. Så har det också gjorts i Finland, till exempel när det gäller ursprungsbefolkningen samerna. Nu har samiska forskare i samarbete med samiska samhällen utarbetat etiska riktlinjer för att bedriva forskning på ett kulturellt säkert sätt. Riktlinjerna tillämpas i forskning som berör samer, samiska samhällen och samiska grupper inom alla ämnesområden.
Nya forskningsmetoder skapar ständigt nya etiska frågor. I dag diskuteras till exempel artificiell intelligens och hur dess användning förändrar sättet forskning bedrivs på.