Hur populariserar man vetenskap?

Mene ja tiedä är en webbtidning om vetenskap, men vi publicerar inte fullständiga vetenskapliga artiklar utan populariserade versioner av dem. Vad innebär det i praktiken, och vilka metoder används för att popularisera vetenskap?

Begreppet ”vetenskaplig kunskap” kan ge intrycket av både något spännande och svårförståeligt. Hur kan vetenskap göras begriplig även för dem som inte är experter? Här spelar popularisering en central roll. Det handlar inte bara om att kunskap presenteras på ett lättförståeligt sätt. Popularisering strävar också efter att väcka intresse för forskning, erbjuda verktyg för välgrundade beslut i vardagen och öppna upp nya perspektiv på världen.

Popularisering bygger ofta på idén att forskningsbaserad kunskap inte enbart är till för experter. Forskningsresultat om exempelvis hälsa eller miljö kan ha en direkt inverkan på våra liv. Om vi inte förstår vad forskning säger, blir ämnet lätt avlägset. Särskilt viktigt är det att beslutsfattare har en god förståelse för forskningsbaserad kunskap, så att de kan fatta genomtänkta samhälleliga beslut.

Näringsrekommendationerna är ett exempel på populariserad kunskap som grundar sig på vetenskaplig forskning. Det är viktigt att den kunskap vi får från näringsforskning inte stannar inom de vetenskapliga kretsarna utan används för att uppdatera näringsrekommendationerna. På så sätt kan vetenskaplig kunskap påverka till exempel utbudet på lunchrestauranger och människors dagliga matval.

Forskare kan också vilja väcka det intresse som de själva känner för forskningsämnet hos andra – visa hur fascinerande fenomen det finns i världen. Det kan även finnas personliga drivkrafter bakom populariseringen, som att få synlighet för sin forskning eller att skapa samarbete med andra forskare.

Hur sker popularisering i praktiken?

Olika vetenskapsområden kräver ofta olika strategier för popularisering. Gemensamt för alla populariserade texter är att invecklade vetenskapliga termer och förkortningar gallras bort, och att de begrepp som används förklaras på ett tydligt och illustrativt sätt. Detta kan exempelvis göras genom att hänvisa till populärvetenskapliga webbplatser där begreppen förklaras.

Ett vanligt drag för populariserade texter är att koppla det forskade fenomenet till något vardagligt, för läsaren bekant ämne. Inom historieforskning kan man till exempel hänvisa till individens egen historia, vilket gör forskningen mer närvarande och betydelsefull.

Liknelser är ett annat effektivt sätt att göra stora och komplexa fenomen mer begripliga. De används exempelvis för att förklara kosmologiska fenomen. Kosmologen Kari Enqvist har till exempel illustrerat fenomenet kosmisk inflation genom att jämföra det med backåkning.

Ett drag särskilt hos journalistiska populariserande texter är att presentera påståenden – exempelvis om kost eller hälsa – och be forskaren ta ställning till om dessa påståenden stämmer överens med aktuell forskning. Att tydliggöra skillnaden mellan vetenskaplig kunskap och andra sorters kunskap kan göra forskningsbaserad kunskap mer tillgänglig och intressant, då man utgår ifrån att läsarna är förvirrade över motstridiga påståenden om exempelvis olika födoämnen.

Verktygen som används för popularisering beror på vart populariserade materialet publiceras. I dag sker popularisering inte enbart genom skriven text – utöver tidningsartiklar och facklitteratur används också videor, tv-program, poddar och museiutställningar.

I visuellt innehåll kan bilder och videor användas, medan poddar fokuserar på ljud. Vetenskapsmuseer kan kombinera alla dessa element och dessutom ge besökarna möjligheten att uppleva det forskade fenomenet – och ibland till och med utföra egen forskning.

Var går gränsen mellan populariserad och icke-populariserad kunskap?

Det är svårt att dra en tydlig gräns för vad som räknas som populariserad kunskap, eftersom det alltid beror på målgruppen. Denna webbtidning riktar sig särskilt till gymnasiestuderande, vilket innebär att vi kan anta att läsarna har åtminstone en grundläggande förståelse för vetenskap och forskning.

Popularisering sker alltid då en forskare berättar om sin forskning för någon som inte är expert inom samma område. Då måste forskaren fundera på vad som är viktigt att lyfta fram och vad som kan utelämnas. Hen behöver också fundera på hur forskningen bäst kan presenteras på ett sätt som mottagaren förstår.

Strategierna och metoderna beror alltså i hög grad på både forskningsområdet och publiken. Trots detta är målet med all vetenskapspopularisering ändå detsamma: att väcka publikens intresse och stärka deras förtroende för forskning.