Hur blir man forskare?

Det finns många olika vägar till att bli forskare. Vissa hittar sin kallelse redan i skolåldern, medan andra finner forskaryrket först efter en lång yrkeskarriär. Denna artikel förklarar utgångspunkterna och stegen mot forskarskap.

En bra utgångspunkt för den som vill bli forskare är att identifiera vad man är intresserad av och att ha en nyfikenhet och vilja att lära sig mer. Vissa märker redan i skolan att de gillar att fördjupa sig i specifika ämnen, som matematik, biologi eller språkstudier. Andra vaknar för samhällsfrågor under universitetsstudierna och vill förstå den omgivande världen bättre. Några är redan i arbetslivet då de stöter på tekniska problem, som de vill hitta lösningar till.

Till forskarens centrala kunskaper hör grundläggande färdigheter som att läsa och skriva. Forskare får läsa en hel del, eftersom det är viktigt att veta vad som har publicerats om forskningsämnet tidigare. Forskningsresultat kommuniceras däremot genom att skriva och publicera vetenskapliga artiklar, vetenskapsböcker och populärvetenskapliga texter. Forskaryrket kräver kreativitet och förmåga att tänka både konkret och abstrakt. Alla dessa är färdigheter som man får lära sig under universitets- och högskolestudierna.

Allt börjar med studierna

Det första steget mot en forskarkarriär är att inleda studier vid ett universitet eller en högskola, inom ett ämne som intresserar dig. Under studierna blir intresseområdet tydligare, och examensarbeten ger möjligheter att öva på de färdigheter som krävs i forskaryrket, såsom datainsamling, tillämpning av vetenskapliga metoder och akademiskt skrivande.

Efter högre högskoleexamen kan man ansöka till fortsatta studier, alltså doktorsutbildning, alltså att bli doktorand. Benämningen kan variera, men det handlar om samma sak. För att bli antagen till doktorsutbildning krävs det att sökande har en plan för vad man vill undersöka och hur det ska göras. Vissa fortsätter med samma ämne som i examensarbetet och söker sig till doktorsutbildning genast efter examen. Man kan också välja att forska i ett helt nytt ämne eller till och med helt byta vetenskapsområde. Det är också möjligt att byta universitet, stad eller till och med land. Många arbetar utanför universitetsvärlden, ibland i många år, innan de börjar doktorera.

Doktorander kan få en avlönad visstidsanställning vid universitetet, finansiera sin forskning med stipendier eller forska deltid vid sidan av ett annat arbete. Till exempel inom tekniska områden kan doktorander också vara anställda på företag, och bedriva forskning som en del av företagets forsknings- och utvecklingsarbete. Konkurrensen är hård både i anställningar och i stipendier, då man tävlar med andra lika bra sökande. Att få finansiering som täcker kostnaderna för heltidsarbete är osäkert. Doktoranden behöver därför uthållighet, förmåga att hantera osäkerhet och gott självledarskap.

En doktorsavhandling ska grunda sig på självständig forskning och bidra med ny vetenskaplig kunskap. Alla doktorander får ändå stöd från en eller flera handledare samt andra stödresurser. I samband med forskningsarbetet studerar doktoranden även kunskaper och färdigheter som är nyttiga inom det egna vetenskapsområdet och för forskaryrket, och utvecklar på så sätt sin egen expertis.

Efter doktorsexamen

Efter doktorsexamen finns det många möjligheter för den som vill fortsätta med forskaryrket, men en doktorsexamen ger inte en garanterad karriär som forskare. En nybakad doktor kan bli en del av en större forskningsgrupp eller starta ett eget forskningsprojekt eller en forskningsgrupp, som hen kan söka finansiering till. Det är vanligt att behöva ansöka om forskningsfinansiering i hård konkurrens under karriären. Doktorer kan också ansöka om lektorsjobb eller söka till andra undervisningsuppgifter vid universitet, där en del av arbetstiden ägnas åt forskning. Efter att ha gjort tillräckligt med ny forskning och samlat tillräcklig erfarenhet och kunskap i undervisning kan man ansöka om att bli docent. En docentur är inte en anställning, men den visar på en hög nivå av forskarkompetens och kan öppna dörrar till vissa högkvalificerade expertis-, forsknings- och undervisningsuppdrag. När man har publicerat forskning och samlat akademisk arbetserfarenhet i tillräckligt hög grad kan man söka anställning som professor eller forskningschef.

Forskning bedrivs inte bara vid universitet och högskolor. Det finns till exempel många statliga institut och företag som producerar samhälleligt viktig forskningsbaserad kunskap. Sådana institut är bland annat Teknologiska forskningscentralen (VTT), Statistikcentralen, Naturresursinstitutet (Luke), Finlands miljöcentral (Syke) och Institutet för hälsa och välfärd (THL). Inom näringslivet drivs forskning för att utveckla exempelvis läkemedel eller ny teknologi för kommersiellt bruk. För forskningsjobb vid forskningscenter, myndigheter eller företag behövs inte alltid en doktorsexamen, om personens utbildning och erfarenhet är lämpliga. I den akademiska världen är en doktorsexamen däremot oftast ett villkor för att komma vidare på forskarkarriären.  

För alla leder doktorsexamen inte till en forskarkarriär. En doktor kan i stället hitta sin väg till organisationsvärlden, privata eller offentliga sektorn, eller starta ett eget företag. En forskarutbildning ger kunskaper och färdigheter som är värdefulla inom alla branscher där man behöver djupare kunskap om något specifikt område eller där man ska söka ny kunskap, lära sig nya saker och leda projekt.