Hur yttrar sig ungas ensamhet?
Ungas upplevda ensamhet är mångfacetterad, både när det gäller dess orsaker och konsekvenser. Forskarna analyserade inlägg från ett diskussionsforum från åren 2010–2023 för att undersöka hur ungas ensamhet uttrycks i dessa texter.
Introduktion
Ensamhet kan upplevas på många sätt. Ofta definieras den som en obehaglig och ångestfylld känsla där relationerna upplevs som kvalitativt otillräckliga (s.k. emotionell ensamhet) eller för få till antalet (s.k. social ensamhet). Ensamhet kan också ta formen av en känsla av att vara vilse i livet (s.k. existentiell ensamhet).1
Ensamhet är inte bara en obehaglig känsla, utan påverkar även välbefinnandet, hälsan och lärandet. Den kan orsaka illamående, sorg, ångest, depression, social rädsla, självmordstankar, fysiska symtom, inlärningssvårigheter och skolutmattning.2
Ensamhet i ungdomsåren är en betydande oro både i Finland och internationellt. Enligt resultaten från enkäten Hälsa i skolan år 2025 uppgav 18 % av flickorna och 7 % av pojkarna i årskurs 8 och 9 att de kände sig ensamma ganska ofta eller hela tiden. Av flickorna uppgav 7 % och av pojkarna 8 % att de inte hade en enda nära vän.3 Dessa siffror visar att ensamhet berör en betydande andel unga.
Ensamhet är särskilt utmanande under ungdomstiden, eftersom man då gradvis frigör sig från familjen och relationer till jämnåriga får en allt större betydelse. Kamratrelationer har en stor inverkan på ungas självbild och välbefinnande.4 Att förebygga ensamhet och stärka känslan av tillhörighet är centralt för ungas välbefinnande och för utvecklingen av deras sociala gemenskap.
Ensamhet har studerats både genom kvantitativa och kvalitativa studier. Eftersom ensamhet är ett komplext och mångfacetterat fenomen behövs dock fler kvalitativa studier för att fördjupa förståelsen och för att stödja unga.
I denna studie undersöks ursprunget till ungas upplevelser av ensamhet samt de faktorer som formar dessa upplevelser.
Hur gjordes forskningen?
I vår studie granskade vi ungas egna beskrivningar av ensamhet på diskussionsforumet Nuortennetti, som upprätthålls av Mannerheims Barnskyddsförbund. I forumdiskussionerna används pseudonymer. Genom inläggen kan unga själva uttrycka sina tankar med egna ord, riktade till andra unga utan direkt styrning från forskare eller andra vuxna. Materialet bestod av totalt 9 823 diskussioner på Nuortennetti från åren 2010–2023.
Först identifierade vi i materialet 869 diskussionsinlägg som behandlade ensamhet samt de svar som andra unga gav på dem. Vi kodade bland annat följande teman: mobbning eller våld, utanförskap, brist på vänner samt ensamhet trots att man har vänner.
Vid en andra genomläsning kodade vi nya teman som framkom i materialet: avsaknad av parrelationer, ackumulerade problem, existentiell ensamhet, autismspektrum och etnicitet.
Därefter grupperade vi de kodade temana till bredare kategorier av ensamhet utifrån tidigare forskning, det vill säga vi genomförde en tematisk analys. Till exempel tolkade vi avsaknaden av vänner, kamratrelationer eller parrelationer som social ensamhet.
Vi analyserade hur ensamhet beskrevs inom de olika temana samt vilka orsaker och konsekvenser de unga lyfte fram, vilket innebar att vi genomförde en innehållsanalys.
Slutligen sammanförde vi alla aspekter kopplade till de identifierade temana till övergripande begrepp. Ett övergripande begrepp var en helhet som vi konstruerade i analysen. Det bestod av de bakomliggande faktorerna och orsakerna, de centrala kännetecknen samt konsekvenserna för varje form av ensamhet.
Vad fann forskningen?
Vi identifierade åtta olika former av ensamhet i diskussionerna. Dessa rangordnades efter hur ofta de förekom, med den vanligaste först:
1) ensamhet relaterad till mobbning och våld
2) emotionell ensamhet
3) ensamhet kopplad till ackumulerade problem
4) social ensamhet
5) ensamhet relaterad till ostracism, det vill säga social uteslutning
6) ensamhet kopplad till avvikande från normer
7) ensamhet relaterad till familjemiljö
8) existentiell ensamhet
Vid ensamhet relaterad till mobbning eller våld var det verbala, psykiska och fysiska våldet eller mobbningen ofta långvarig och skedde främst i skolan. I många fall levde konsekvenserna eller traumat långt efter att mobbningen upphört. Utifrån de beskrivna erfarenheterna verkade skolorna sällan kunna ingripa effektivt mot mobbningen.
Vid emotionell ensamhet uttryckte de unga missnöje med sina relationer eller upplevde att de inte kunde vara helt sig själva i dem eller lita på att relationerna skulle bestå. Vissa relationer präglades av återkommande konflikter. De unga uttryckte generellt att det var bättre att vara i dåliga vänskapsrelationer än att vara helt ensam.
Den mest utmanande formen av ensamhet var ensamhet kopplad till ackumulerade problem. Detta tema omfattade psykiska problem, erfarenheter av mobbning, familjeproblem, brist på vänner, ätstörningar och andra svårigheter. Ingen enskild faktor definierade ensamhetsupplevelsen i sig, utan belastningen uppstod genom helheten av dessa problem.
Den sociala ensamheten tog sig uttryck i form av brist på vänner och kamratrelationer. Avsaknaden av vänner var ibland ett långvarigt tillstånd eller hade uppstått till exempel efter en flytt. En dimension av denna form av ensamhet var också avsaknaden av en romantisk relation och längtan efter en sådan. Unga som upplevde social ensamhet sökte ofta råd om hur man bygger upp sociala relationer.
Ensamhet relaterad till ostracism, det vill säga social uteslutning, innehöll ofta drag av mobbning men beskrevs på ett annat sätt. Unga beskrev sina jämnårigas beteende som att de medvetet uteslöts ur den sociala gruppen, som om de inte existerade. Många beskrev sina upplevelser med ordet ”diskriminering”. Uteslutningen kunde också ta sig uttryck i självvald isolering eller en känsla av att inte höra till. Dessa erfarenheter berodde inte alltid på jämnårigas aktuella beteende, utan kunde hänga samman med tidigare erfarenheter av att ha blivit avvisad.
Ensamhet kopplad till avvikande från normer uppstod när unga upplevde sig vara annorlunda på något sätt. Vissa upplevde till exempel att de var för blyga eller introverta, ”felaktiga” eller på andra sätt avvikande från majoriteten, till exempel på grund av utseende, etnisk bakgrund, tillhörighet till köns- eller sexuella minoriteter, fysiska egenskaper, neurodiversitet eller intressen. Bakom dessa upplevelser fanns ofta kulturella normer och samhälleliga föreställningar om vad som är ”normalt” och accepterat.
Ensamhet relaterad till familjemiljö beskrevs på tre olika sätt. För det första upplevdes ensamhet i familjerelationer, till exempel att relationer upplevdes som dåliga. För det andra var föräldrarnas beteende, såsom missbruk, psykiska problem eller en mycket restriktiv uppfostringsstil, en försvårade faktor för skapandet och upprätthållandet av vänskapsrelationer. För det tredje hindrade familjens ekonomiska situation unga från att delta på jämlika villkor i aktiviteter med jämnåriga, särskilt i aktiviteter som krävde pengar.
Existentiell ensamhet tog sig uttryck som en djupt rotad känsla av åtskillnad, svårigheter att hitta sin plats i världen samt en upplevelse av att den egna existensen saknade betydelse. Gemensamt för dessa erfarenheter var en känsla av att andra inte kunde förstå de egna svårigheterna.
Materialet visade att ungas ensamhet är ett komplext fenomen. De olika formerna av ensamhet kan också hänga samman: till exempel ledde ensamhet relaterad till mobbning och våld, liksom en mycket restriktiv uppfostringsstil eller ekonomiska svårigheter i familjen, ofta till emotionell ensamhet. Social ensamhet var ofta kopplad till ensamhet relaterad till ostracism, det vill säga uteslutning, eftersom unga som saknade kamrater kände sig osynliga.
Alla former av ensamhet fick negativa konsekvenser för ungas välbefinnande. Nästan alla av de åtta formerna av ensamhet var kopplade till depression, ångest och låg självkänsla bland unga. Cirka hälften av formerna av ensamhet var förknippade med självdestruktivitet, rädsla för sociala situationer och social uteslutning. Andra följder var bland annat nedstämdhet, skolfrånvaro, rädsla för social uteslutning och diskriminering samt rädsla för möjliga negativa konsekvenser om man berättade om sina problem.
Till slut
Vår studie visar att ensamhet är ett betydligt mer komplext fenomen än vad man kanske först föreställer sig. Studien breddar den tidigare vanliga indelningen i social, emotionell och existentiell ensamhet. En styrka med studien är att ensamhet granskas utifrån ungas egna berättelser och att man beaktar både bakomliggande orsaker, centrala kännetecken och konsekvenser. På så sätt kan vi bättre förstå hur sociala, emotionella och kontextuella faktorer påverkar ungas upplevelser av ensamhet.
Våra resultat representerar dock endast erfarenheterna hos de unga som är vana vid att delta i diskussionsforum och uttrycka sig i sådana miljöer. Trots detta är resultaten från vår studie värdefulla för beslutsfattare och yrkesverksamma som arbetar med unga och strävar efter att utveckla bättre tjänster och ett tryggt kamratstöd – särskilt i situationer där stöd inte finns att få hemma, från vänner eller genom professionella insatser. Det är särskilt viktigt att beakta ungas perspektiv i utvecklingen av tjänster som riktar sig till dem.