Vad kan konfliktarkeologisk forskning berätta om andra världskriget?
Skyddsrummet Hamsterbo i Hangö brann ner till grunden i november 1941, mitt under andra världskriget. Händelserna kring branden har hittills varit oklara. Forskare försöker med hjälp av arkeologiska utgrävningar ta reda på vad som hände de tre soldater som var i skyddsrummet den kvällen.
Introduktion
Finland och Tyskland anföll tillsammans Sovjetunionen i juni 1941 som en del av Operation Barbarossa. Fram emot hösten hade striderna vid Hangöfronten förvandlats till en artilleristrid mellan de omringade 30 000 sovjetiska soldaterna på den ena sidan frontlinjen och finska soldater samt svenska volontärer på den andra.1 Båda sidor höll ständigt utkik efter fiendens farliga spaningspatruller.
Vid frontlinjen i Lappvik på fastlandet i Hangö trängdes tre svenska volontärer, löjtnant Åke Kretz, fänrik Sture Stigsson och en vanlig soldat som hette Dahl, i ett litet och trångt underjordiskt skyddsrum som de gett namnet Hamsterbo. Mitt på natten till den 13 november 1941 larmades de tre soldaterna att ljud hade indikerat sovjetisk aktivitet i ingenmansland nära dem. Vad var på gång, kanske ett sovjetiskt anfall? Enligt löjtnant Kretz berättelse eskalerade händelserna härefter snabbt och bara några timmar senare hade Hamsterbo förvandlats till en rykande ruin.2
Efter händelsen berättade soldaterna motstridigt om orsaken till katastrofen. Denna artikel bygger på arkeologiska utgrävningar av brandplatsen. Kan vi som arkeologer genom att göra utgrävningar på brandplatsen nästan 80-år senare lista ut vad som hände på riktigt på basen av det vi hittar? Projektet Hangö 1941–1944 undersöker kriget på Hangöfronten 1941 ur ett konfliktarkeologiskt perspektiv.3 Vad berättar föremålen om soldaternas liv i det lilla skyddsrummet under striderna för oss? Vad orsakade branden?
Hur gjordes forskningen?
År 2019 när vi inledde forskningsarbetet på brandplatsen hade mycket förändrats. Skogen hade vuxit upp på nytt och skyddsgravarna där soldaterna stred och stupade hade täckts igen. Vi hade först mycket svårt att hitta resterna av Hamsterbo.
Vi började arbetet med att söka efter brandplatsen med metalldetektor. På en plats syntes en försänkning i marken och här gav metalldetektorn kraftiga utslag. Snart hittade vi de första arkeologiska fynden i form av några gevärspatroner som sprängts av hettan under branden, sot- och kol i sanden och små, mer personliga fynd som mynt och uniformsknappar som tillhört någon av soldaterna.
Efter att ha lokaliserat platsen påbörjade vi grävarbeten för att fastställa vad som hade hänt på platsen under kriget. Vårt mål var att hitta golvet i Hamsterbo där alla hundratals föremål som de tre soldaterna hade med sig ännu låg orörda efter branden. Vi använde oss av spade, murslev och sopskyffel och med tio centimeters mellanrum stannade vi upp och fotograferade det vi hittat. Vi arbetade mycket försiktigt eftersom det kunde finnas farliga föremål som handgranater eller annat som kunde explodera i jorden. Slutligen kom vi fram till det förkolnade golvet och här låg svaren på alla våra frågor.
Vad fann forskningen?
Under utgrävningen visade det sig att skyddsrummets väggar, som varit byggda av trästockar, hade rasat ihop och förmultnat. Djupare ned i sanden hittades däremot skyddsrummets förkolnade golvyta och delar av den likaså förkolnade ingången. Golvet var starkast förkolnat i mitten, och här hittades resterna av en krossad oljelampa. En av de första överraskningarna som framgick när vi kunde mäta golvytan var hur litet Hamsterbo ursprungligen varit. Boendeytan för de tre soldaterna var endast 2 x 2 meter, och höjden var inte heller mycket mer. Eftersom en del av golvytan nära väggarna och i hörnen upptogs av soldaternas våningssängar och en kamin var golvytan som soldaterna kunde röra sig på bara lite över en kvadratmeter.
På det förkolnade golvet låg resterna av två ryggsäckar fulla med föremål, matlagningsutrustning, en svensk hjälm, en bajonett, rester av handgranater och gevärs- och pistolpatroner med mera. Särskilt de sistnämnda vållade en del bekymmer eftersom en del av dem fortfarande kunde vara farliga. De farligaste ammunitionsfynden bestod av gevärskulor som innehöll vit fosfor, och som under kriget användes för att sätta eld på fiendens lager eller andra konstruktioner, eller för att åstadkomma brandskador på fiendesidans soldater. Vit fosfor börjar brinna med en temperatur på över 3 000 grader vid temperaturer runt 30–34 grader Celsius. Den låga antändningstemperaturen gör kulorna farliga trots att över 80 år gått sedan striderna. Av säkerhetsskäl lade vi därför alla kulor som innehöll vit fosfor i en vattenhink för att förhindra självantändning. Kulorna omhändertogs sedan av Försvarsmakten som oskadliggjorde dem.
De två ryggsäckarna innehöll båda många personliga ägodelar till soldaterna. Resterna av Åke Kretz ryggsäck innehöll bland annat kläder, delar av hans militärpass och förkolnade rester av en maskinskriven text till en bok med hans namn. Inne i ryggsäcken hittades också en funktionsduglig sovjetisk handgranat, sannolikt ett krigsminne som han plockat upp under sin tid på fronten. Innehållet i Sture Stigssons ryggsäck kunde identifieras på basen av en lista som han gjort upp på föremål som han förlorade under branden. I ryggsäcken hittade vi bland annat kläder, fiskkonserver, rakdon, en kompass, en gasmask och resterna av en plånbok med mynt i. Sture Stigssons bajonett låg överst på de förkolnade ryggsäcksresterna. Vi hittade inga rester av budbärare Dahls ryggsäck under utgrävningen, vad berodde det på? Hade han befunnit sig någon annanstans under branden eller hade han lyckats snappa med sig ryggsäcken när det började brinna?
Utifrån uppgifter i en bok som skrevs av Åke Kretz efter striderna, observationerna under utgrävningen och utgrävningsfynden levde soldaterna mycket trångt i sitt lilla skyddsrum. Enligt Åke Kretz måste soldaterna till och med sova i sina smala sängar med fötterna lagda i kors av varandra.4 Luften i Hamsterbo var sannolikt mycket kvav och fylld av lukten av soldaternas smutsiga och våta kläder, tobaksrök med mera. Den rätt stora kaminen avgav mycket värme men det mesta av värmen gick rakt ut genom skorstenen, intill kaminen måste det däremot tidvis ha varit mycket hett. Det enda ljuset inne i skyddsrummet kom sannolikt från en oljelampa som hängde i taket.
En brandutredning visade att brädgolvet var kraftigast förkolnat i mitten av golvytan framför kaminen. Just här hittade vi under utgrävningen rester av en krossad oljelampa. Enligt brandutredningen hade oljelampan sannolikt fallit ned på golvet som ett resultat av skakningarna från ett granatnedslag i närheten. En annan möjlighet är att oljelampan föll till golvet som ett resultat av vårdslöshet när den sista av soldaterna (Dahl) skyndade ut ur skyddsrummet under alarmet. Oljan i oljelampan började brinna på golvet framför den glödheta kaminen och antände allt i sin närhet inklusive ammunitionen innehållande vit fosfor. Strax senare började också handgranater och övrig ammunition, som soldaterna förvarade inne i skyddsrummet, explodera. Efter detta fanns inget mer att göra.
Till slut
Vi vet slutligen ganska lite om de svenska och finska soldaternas liv under striderna på Hangöfronten. Enskilda soldaters öden och mindre krigshändelser faller lätt utanför historieskrivningen, som traditionellt handlar mest om större truppers anfall eller reträtt över stora områden, och som beskrivs i ord som segrar och förluster, och illustreras med pilar på kartor.
Vi arkeologer kan se på krigshändelser ur ett annat perspektiv än krigshistorikerna. Kanske förändrar våra fynd inte alltid på historien, men föremålen vi hittar kan ge nya infallsvinklar på enskilda soldaters öden och enstaka tragiska och dramatiska händelser under andra världskriget. Emellanåt jobbar vi lite på samma sätt som kriminalpoliser och undersöker döds-, brotts- och olycksplatser. Arkeologi är både spännande och betydelsefullt.