Hur talar finska medier om olika elevers skolresultat?
När resultat från internationella kunskapsmätningar som PISA presenteras i medierna, blir vissa elevgrupper mer synliga än andra. Forskare undersökte hur finska medier beskrev olika elevers skolresultat efter PISA-undersökningen 2018, och vilka konsekvenser dessa beskrivningar kan få för vår förståelse av jämlikhet i skolan.
Introduktion
Vilka är bättre i skolan: flickor eller pojkar? Enligt den senaste internationella jämförande skolstudien PISA från 2022 är flickor i finska skolor i genomsnitt faktiskt lite bättre i allt som testades: läsförståelse, matematik och naturvetenskaper. Ändå är svaret inte alls så enkelt. Flickor är inte överlag bättre i skolan. Det viktiga ordet genomsnitt innebär nämligen att flickor inte nödvändigtvis presterar bättre än pojkar inom alla tre områden. Det finns många pojkar som är otroligt duktiga i dessa och många flickor som inte alls är bra på dem. Det är också möjligt att pojkar i genomsnitt är bättre än flickor i något som inte testades i PISA-undersökningen. Dessutom är de uppmättade skillnaderna delvis ganska små. Därför är det samtidigt både sant och missvisande att säga att flickor i Finland är bättre i skolan än pojkar.
Resultaten av PISA-undersökningen publiceras i utförliga rapporter. Det som allmänheten och många finska lärare vet om resultaten är dock ofta det som rapporteras i medierna. I medierna rapporterades till exempel: ”Två tredjedelar av pojkarna läser bara om de måste” och ”de finlandssvenska flickorna är i en klass för sig i matte” med hänvisning till PISA-resultaten från 2018. Båda påståenden stöds av studien men de bidrar till att skapa en viss bild av en hel grupp av elever som kan vara helt missvisande på individnivå.
I vår studie undersökte vi därför vilka grupper av elever medierna lyfte fram som de grupper som är i speciellt behov av stöd. Vi reflekterade också över vilken effekt medierapporteringen om PISA-resultaten kan ha på eleverna. Med ”grupper av elever” syftade vi på hur medierna skrev om många individuella elever samtidigt.
Hur gjordes forskningen?
För att få veta vad som utmärker den finska medierapporteringen av PISA-resultaten från 2018, jämförde vi den med både PISA:s egen rapportering om studien och den tyska medierapporteringen. Genom att inte bara titta på ett exempel men istället att kontrastera det med andra liknande exempel, blir självklarheter och skillnader tydligare. I den finska delen av studien, som vi fokuserar på i denna artikeln, samlade vi alla artiklar som publicerades i Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet, Undervisnings- och kulturministeriets nyheter, Turun Sanomat och YLE Uutiset direkt efter att resultaten av den då senaste PISA-undersökningen hade publicerats den 3 december 2019.
Som analysmetod använde vi oss av innehållsanalys och diskursanalys. Efter att ha läst igenom artiklarna listade vi alla teman som förekom i medierapporteringen, vilket innebar att vi gjorde en innehållsanalys. Genom att använda diskursanalys fokuserade vi på hur grupper av elever benämndes i artiklarna och därefter hur journalisterna beskrev grupperna närmare med egenskaper eller gällande deras handlingar och möjligheter att agera.
Vad fann forskningen?
I vår forskning kom vi fram till att medierna i Finland främst fokuserade på skillnaden mellan pojkar och flickor när de rapporterade om PISA-resultaten från 2018. Genom att använda begreppen flickor och pojkar gjorde journalister (men även PISA-forskarna) elevernas kön relevant för frågan om deras framgång i skolan. De betraktar många olika individuella flickor och pojkar som en enhetlig grupp. Det som skrevs mest om var skillnaderna i läsförmågan: i genomsnitt var flickorna bättre på att läsa än pojkar.
I figuren presenteras en sammanfattning av PISA-resultaten, där skillnaderna mellan olika grupper anges med hjälp av så kallade score points. 80 score points motsvarar en färdighetsnivå definierad av PISA.1 I läsförståelse definierades åtta färdighetsnivåer från mycket låg till mycket hög. De genomsnittliga skillnaderna mellan eleverna motsvarar i Finland alltså som mest skillnaden mellan två färdighetsnivåer som ligger bredvid varandra.
Tidningarna hänvisade ofta till de faktiska PISA-resultaten från 2018 då de diskuterade skillnaderna mellan pojkar och flickor:
”En tredjedel av pojkarna läser bara om de måste” (YLE)
”Dessutom har skillnaden i prestationer mellan flickor och pojkar ökat mest i OECD-länderna. […] Försämringen av pojkarnas resultat hade ett starkt samband med att läsning som fritidsintresse minskat och intresset för läsning minskat.” (UKM)
Oftast var fokuset i rapporteringen på pojkarnas sämre prestation, men i vissa artiklar lyftes även flickornas goda resultat fram. I finlandssvenska medier uppmärksammades särskilt finlandssvenska flickornas framgång:
”Finska flickors läsförmåga överträffade pojkarnas mer än i något annat land i undersökningen om utbildningskompetens.” (YLE)
”de finlandssvenska flickorna är i en klass för sig i matte” (HBL)
Enligt PISA-studien var de socioekonomiska skillnaderna mellan elever den enskilt viktigaste faktorn för deras framgång i skolan. Med begreppet socioekonomisk status beskriver PISA både elevens och skolans finansiella, sociala och kulturella resurser i jämförelse med alla andra, det vill säga hur rik eller fattig elevens familj är, hur hög eller låg utbildning föräldrarna har och i vilka yrken de arbetar inom samt vilka resurser eleven har tillgång till, såsom bil, eget rum och böcker.2 I Finland var skillnaderna i läsförmågan mellan eleverna med olika socioekonomisk status mindre än OECD-genomsnittet. Skillnaderna var dock större i studien från år 2018 än någonsin tidigare. Skillnaden mellan elever med olik socioekonomisk status var klart större än skillnaden mellan pojkar och flickor. I de finska medierna uppmärksammades socioekonomisk status dock väldigt sällan:
”Jämlikheten urholkas också genom att läskunnigheten i Finland i allt högre grad är kopplad till föräldrarnas socioekonomiska bakgrund, dvs. utbildning, yrke och förmögenhet.” (HS)
I finska medier framställs skillnader mellan elever utifrån deras bakgrund ofta som en fråga om jämlikhet. Tidigare forskning har också visat att det nuvarande utbildningssystemet som skapades på 1970-talet har ökat jämlikheten.3 Den senaste PISA-undersökningen visar dock en motsatt trend, något som väckt oro hos både medier, skolor och forskare. Trots att socioekonomisk bakgrund är den viktigaste faktorn som påverkar elevernas prestationer i PISA-undersökningen, behandlades temat inte utförligt i de finländska medierna.
Elevernas invandrarbakgrund togs inte alls upp i den finländska rapporteringen av PISA-resultaten från år 2018, trots att det fanns en relativt stor skillnad mellan elever med och utan invandrarbakgrund. Detta kan till dels bero på att migrationen till Finland är ett relativt nytt fenomen: de första större grupperna kom till Finland på 1990-talet och den globala migrationen år 2015 nådde också Finland.4 En annan orsak till att inte lyfta upp elever med invandrarbakgrund kan vara att i den finländska skolan gillar man inte att sätta etiketter på olika grupper. Finska lärare rapporterar ofta att de inte vill betona sina elevers bakgrund för att de inte vill framhäva elevernas olikheter.5 Jämfört med Finland var invandrarbakgrunden det som diskuterades mest i den tyska rapporteringen av PISA-resultaten från år 2018 även om resultaten var mera alarmerande i Finland.
Till slut
I finska media uppstod en bild av pojkar som dåliga läsare. Det är dock inte hela sanningen, eftersom socioekonomisk status och migrationsbakgrund påverkar framgången i skolan mycket mer. Denna typ av negativ rapportering kan leda till att elever, i det här fallet pojkar, kanske inte tror på sig själva och därför inte presterar lika bra som de kunde. Även om PISA-resultaten är komplexa, blir fokus enbart på kön missvisande. Journalister bör reflektera över sitt ansvar och överväga ännu noggrannare hur de benämner grupper och individer och rapporterar om dem. I själva PISA-undersökningen har man hittat olika benämningar som är neutrala genom att fokusera på vad eleverna kan göra.